shenzi

Jag är lycklig! Jag är nöjd! Tro det eller ej, men jag är ganska nöjd med mig själv. Jag har nog äntligen insett att det är okej att vara mig och ingen annan. Att inte alltid lyckas på alla plan men satsa järnet där jag har som mål att utvecklas. Att våga åka iväg i höst känns inte lika läskigt längre. Det skulle faktiskt kunna fungera och jag är nog inte helt värdelös ändå. Dilemmat är dock att hitta ett riktigt bra ställe, där jag faktiskt tror att jag skulle kunna trivas, då är min lycka gjord. För vara kvar i Göteborg? Tack, men nej tack. Det känns inte som en bra plan öht.

Imorgon ja, jösses, jag är faktiskt lite nervös. Fast jag vet inte.. klart jag känner pressen, men samtidigt inte. Det får gå som det går, jag ska iaf försöka hitta rätt känsla och hoppas på det bästa! Jag hoppas dessutom att jag får låna bilen! =)

En annan aktuell aktivitet som hela tiden närmar sig är studenten! Snart! Snartsnartsnart! Det kunde knappast varit mer efterlängtat än nu. Det känns som att jag och vi, allihop behöver en student. Vi behöver säga hejdå till Hvittan och lämna det som finns där. Vi kommer ta med oss en hel del trevliga och en hel del mindre trevliga minnen, men vem kommer någonsin glömma käre Blensenius exempelvis. Jag hade inte bangat att ha honom i både b och c kursen i svenska fast samtidigt hade jag nog det. Vem vill egentligen sitta och lyssna på lax- och gurkrullar (nej nu blev det nog fanken fel ändå) i hundra år utan att komma fram till ett skvatt. Jag kommer aldrig glömma "The power of three" som  sedan blev till fyra och jag vill inte glömma. Tiden som jag, Cindie, Tania och Danijela hade, den var verkligen otroligt rolig och vad som än händer kommer ni alltid, ALLTID ha en speciell plats i mitt hjärta!

Jag kommer sakna Trampush, den bästa engelskläraren jag någonsin haft. Jag kommer sakna Sunesson och Inger (tanten på expeditionen). Jag kommer inte sakna den gamla verksamhetschefens tal och inte heller den nya. Jag kommer inte sakna alla prov eller inlämningar som har plågat oss så otroligt mycket. Jag kommer sakna bildsalen, den är så mysig och jag kommer sakna att sitta och skvallra på muren i solen med en glass. Trots att jag aldrig trodde detta, så kommer jag sakna Hvitfeldtska gymnasiet.. det har blivit som ett andra hem och det positiva väger definitivt över det negativa. Att inte spendera håltimmarna på bokcafét med Sara kommer kännas skumt.. fast egentligen inte.. för jag kommer ju inte ha några fler håltimmar? Jag kommer definitivt sakna håltimmarna!

Men ändå, snart räknas vi som stora. Vi ska gå på bal och sedan ska vi springa i våra vita klänningar ut genom Norra byggnadens entré en sista gång. Undra vad jag kommer tänka? Vad vi kommer tänka?
Nej, usch! Ingen nostalgikväll idag, nu ska jag göra något vettigt.. alternativt gå o lägga mig, vilket borde anses som det mest vettiga med tanke på hur trött jag är. Gonatt!