Missing an angel.

Känslorna flödar, de flyger omkring. Jag tänker och känner alldeles för mycket, men jag kan inte sätta ord på något. Vill skriva av mig, men fingrarna låser sig. Usch, såna här dagar saknar jag Donna mer än någonsin. Jag trodde att jag började släppa det, men jag har insett att jag aldrig kommer sluta sakna henne. Det räcker att fel låt spelas på radion, att jag får några extra minuter att tänka och känna på, så är det kört. Tårarna rinner..Det blir inte bättre.



Kom tillbaka...snälla?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0